tisdag

4. Vad jämför vi oss med?



Vi behöver stanna upp, reflektera och bli medvetna om hur saker och ting påverkar vårt mående. Vi behöver också välja vad och i vilka proportioner vi låter oss påverkas!

I detta inlägg delar jag några olika reflektioner kring hur medieflödet påverkar vårt mående. 

Jag avslutade förra inlägget med detta citat: 
"Materiellt välstånd har inte så stor inverkan på vår upplevelse av lycka som många tror, och kanske kan vi aldrig nå materiell tillfredsställelse eftersom uppnådda förbättringar föder än större förväntningar. Dessutom blir man snabbt van vid och blind för det man har. 
Viktigare är att skillnaderna till människor vi jämför oss med inte är för stora."
~ Anders Mathlein - frilansskribent och författare.

Vad händer med oss människor i globaliseringens tid?

Vilka jämförde sig Karin född 1923 med? Sina klasskompisar & grannar, ja säkerligen.
Och vilka jämför sig Julia född 2000 med? Sina klasskompisar! Ja, säkert... men säkert också (medvetet och omedvetet) med MTV-stjärnor, topmodelstjejer, hollywoodbrudar, hundratals facebooks"vänners" statusuppdateringar, osv osv...
Vad händer med oss när vi formar vår identitet och speglar vårt självvärde genom mallar från Hollywood istället för mallar från Lillarmsjö?

Jag läste någonstans att samma mängd information som en människa på 1800-talet fick del av under sin livstid, ryms idag i ett tjockt nummer av DN.  (Dessutom läste jag citatet innan telefonerna blev datorer med ständig uppkoppling mot internet och allt vad det innebär). Detta bör också ge oss en eller annan tankeställare. Hur påverkar denna ständiga bombardering av information & bilder vårt mående och vår  känsla av välbefinnande och lycka? Hur påverkar alla dessa bilder (och ofta retuscherade bilder) hur vi trivs med oss själva?
Man bör nog inte heller underskatta vilken påverkan globaliseringen (läs hur världens länder knyts allt "närmre" varandra) har på vårt mående. Alla dessa bilder, från alla möjliga håll och kanter och länder, vi dagligen "utsätter" vårt psyke för. Och all reklam....! Denna tidsandan spelar cyniskt på den tomhet, brist och de begär som finns hos oss människor, särskilt unga, som ett resultat av de förändringar i familjestruktur och samhälle som skett. 

Jag är väl medveten om att jag i och med denna blogg är del av denna globalisering... men allt är ju inte svartvitt. Jag säger inte att vi ska rata internet eller facebook, sluta läsa tidningar eller bloggar ;-)... 
men jag menar att vi verkligen behöver stanna upp, reflektera och bli medvetna om hur saker och ting påverkar vårt mående. Vi behöver också välja vad och i vilka proportioner vi låter oss påverkas!
 
"Du kan inte hindra medias idealfåglar att flyga över ditt huvud, 
men du kan hindra dem från att bygga bo i ditt hår" ;-)

Om man under en längre tid upplever övermäktiga krav och otillräcklighet vare sig det handlar om studier, arbete, hem, familjeliv eller relationer, kan man psykisk och fysisk kollapsa totalt.
(talar av egen erfarenhet)


Ja.... filosoferandet fortsätter....
Läs fortsättningen i inlägg nr 5





3. Gräset är alltid grönare...

på andra sidan...

Eller?

Svaret på frågan "Vem är den lyckligaste människan?" (i förra inlägget) var "Den förnöjsamme".  Ordet förnöjsam förklarar ex. wiktionary så här: "som har lätt för att acceptera och vara nöjd med vad man redan har..."

Det är väl klart att vi får både drömma, längta, skapa och förändra saker och ting... Men nu när det handlar om det här med lycka så tänker jag att risken är stor att, om man inte övar sig på att vara nöjd och tacksam idag, kanske man aldrig kommer att bli det och lyckan förblir något som ligger nånstans därborta (men inte här). Man kanske alltid kommer att gå runt och vara lite allmänt missnöjd och tråna efter något mer/större/nyare/snyggare/modernare etc med tron att "Om jag bara får det eller det, DÅ kommer jag bli lycklig" Du kanske anar vad jag menar... ? 
För några handlar det om kläder eller utseende, för andra om jobb eller talanger, för ytterligare några rör det sig om prylar, fortskaffningsmedel, resor.... you name it. Alltid finns det något man kan avundas andra för och tråna efter. Jag upptäckte att för mig handlade det t ex inte om teknikprylar, men rörde området "hem och inredning"... Det är bara erkänna det: Vi människor är olika, men ändå ganska lika. 

En personlig glimt från mitt liv:
Låt mig få dela en ärlig personlig inblick från mitt liv: Året var 2010 och jag hade suttit och bläddrat (alldeles för mycket) i inredningstidningar och trånat efter det där "perfekta huset" och t ex det där fina pysselrummet. Problemet var inte att jag tillät mig att inspireras av inredningsbilder. Problemet var inte heller att jag längtade efter ex. ett stort färgglatt pysselrum... utan problemet var att jag inte var tacksam i nuet över det jag i stunden faktiskt redan hade och att jag hade en falsk bild av att glädjen låg nånstans därborta... "på andra sidan" 


en symbolisk bild....

Det värsta, och det är lite jobbigt att erkänna detta och skriva om det (men jag tror att min ärlighet kan hjälpa andra), var att jag ju att i detta läge nyss hade blivit husägare för första gången i mitt liv. Jag bodde nu i ett 100 kvm stort HUS (charmigt, havsnära med mysig gård) . Detta i kontrast till de 10 kvm "stora" rummet i studentboendet, som blev min första "lya" när jag flyttade hemifrån 10 år tidigare. Efter tiokvadratmetersrummet hade jag flyttat hem till mamma och pappa igen och bott i mitt "flickrum" ytterligare ett år. Nästa flytt blev till Uppsala. Nu "bytte jag upp mig" och bodde i ett rum på kanske hela 16 kvm + egen toa, men delade fortfarande kök med andra studenter. Ett år senare hittade jag drömlägenheten i Uppsala, som jag fick hyra i andrahand i två år. Egentligen var det inte en lägenhet, utan beteckningen var "lokal". Det var en kvarterslokal som senare fick tjäna som dagis och sen i efterhand blev två s.k. lägenheter. "Utsikten" bestod av en parkeringsplats och insynen var total, då rummet på 40 kvm var ett enda stort rum med endast en liten vägg i mitten som tjänade som kök (ja, alltså ett kokskåp... visst är det så det kallas?) Golvet hade inte bytts ut under förvandlingarna, från kvarterslokal till dagis till "lägenhet", och toalettgolvet var äckelgrönt med uppfrätt golv (någon visste visst inte vad man använder för medel när man skurar golv) osv. 
När jag studerat färdigt i Uppsala flyttade jag till Skellefteå och köpte mig en alldeles egen lägenhet (för hela 17000)- en riktig lägenhet alltså *skratt*, som när den byggdes faktiskt var tänkt att tjäna som bostad. 40 kvm även denna 1:a, men med ett EGET KÖK, vilken dröm, och det dessutom ett badkar i badrummet, vilken lyx (tror dock att jag bara badade 2 gr... men ändå - lyxigt värre  *blink*). Jaja, nog om mina gamla minnen ;-)

Till poängen: När jag ser tillbaka på detta så minns jag ju hur jag hade bland den mest glädjefulla tiden i mitt liv det där året 2000. Men hallå, jag bodde jag i ett rum på 10 kvm...? Hur är det möjligt? ;-)
Nu inflikar nog en hel del av er: "Helena... du är inte 20 längre...!!!". Nä, det är helt sant och det är klart att jag inte vill bo i en studentkorridor idag med min man och våra två barn *skratt* och jag skulle inte heller vilja va 20 igen, utan trivs så fantastiskt med att vara 33 och med livet som det är just nu!  
Men låt mig ta er vidare till min reflektion: Nu satt jag där, 2010, i vårt första egna HUS... men var jag nöjd? Nej! jag såg bara putssträcken på fönsterna istället för den fina utsikten och sanningen var att jag var betydligt gladare när jag t ex bodde i den slitna "kvarterslokalen".

Så här skriver Anders Mathlein - frilansskribent och författare:
"Materiellt välstånd har inte så stor inverkan på vår upplevelse av lycka som många tror, och kanske kan vi aldrig nå materiell tillfredsställelse eftersom uppnådda förbättringar föder än större förväntningar. Dessutom blir man snabbt van vid och blind för det man har. Viktigare är att skillnaderna till människor vi jämför oss med inte är för stora."


Kan det stämma?


Jag avslutar detta inlägg med de kloka orden: 
"Gräset är bara grönare på andra sidan
...om du glömmer att vattna hos dig själv"



2. Vem är den lyckligaste människan?

För några år sedan, när jag planerade en ungdomskväll för en tonårsgrupp jag då var ledare i, sökte jag efter gåtor i en gåtbok jag lånat på biblioteket. Jag skulle vara Fader Fouras (eller kanske rättare sagt Moder Mouras) i vår uppsättning av Fångarna på fortet. Bland alla klassiska gåtor som "Vad är det som går och går och aldrig kommer till dörren?" och "Vad är det som blir större och större ju mer man tar bort?", fann jag denna intressanta gåta (?). "Vem är den lyckligaste människan?"

Fundera på den ett tag...
Tänk om man kunde få vara den lyckligaste människan! Är det möjligt?
Ja, men först måste jag ju gå ut skolan... för att sen få ett välbetalt drömjobb... för att kunna ha råd med en egen lya.... och sen måste jag vinna på lotto (eller ta ett fett lån)... för att kunna ha råd att inreda mitt drömhem... och köpa mig en bil... men allra först måste jag gå ner 10 kg och... sen köpa en snyggare bil....och sen slippa detta eviga jobbandet för att kunna leva lyckligt som pensionär...



Om frågan var en gåta eller inte kan man väl diskutera, men hur som helst är frågan "Vad är lycka?" och svaret på den så kallade gåtan" "Vem är den lyckligaste människan" väl värt att reflektera över en stund.

Svaret är "Den...X "

1. Ord om glädje

I och med en bloggpaus, där jag kom fram till att mitt bloggande skulle få genomsyras av glädjens toner, fick jag tanken att skriva om den dröm jag bär på: "Drömmen om ett turkosare land".
Jag drömmer om att glädjen, på ett starkt och mäktigt sätt, får sprida sig ut över vårt avlånga land och
i denna blogg vill jag nu få samla tankar och ORD OM GLÄDJE! Här kommer du också finna andra människors texter om glädje.


I min blogg "turkosare land" vill jag fortsätta att dela med mig av  min passion för färg & färgglad inredning, min pysselglädje & vardagens glädjeämnen & reflektioner!
Jag kommer också, likt tidigare, att varva detta med dagens turkosa ting och   
turkosa människor/glädjespridare. Och självklart så genomsyras båda bloggarna av den jag är, min glädje i och tacksamhet till Gud och  drömmen om ett turkosare land!